Hösten 1999Jag och en kollega blev skickade till London på en veckas kurs. Vi skulle lära oss ett nytt inbäddat operativsystem för att sedan använda kunskaperna och skriva ett system som skulle säljas till en stor kund.
Hur som helst, företaget vi kursade hos var
beläget i Watford som ligger en liten bit utanför London. Kursen varade från måndag till fredag, flyget tillbaka till Sverige gick på söndagen den veckan så vi hade en hel helg ledigt i London (anledningen till detta var för att flygbiljetterna blev billigare...).
Men helgen skulle tillbringas på ett annat hotell som låg lite bättre till, nämligen Forte Posthouse i Kensington.
Kursen gick bra och det var intressant innehåll. Inte så mycket att nämna om den. Kvällarna var rätt kul, varje kväll besöktes en ny pub. De stängde dock 22.00 (eller var det 23.00?) p g a lagstiftningen... Men det var bara att knacka på så öppnades dörren, "Keep you in and the police out" brukade det låta.
Fredagen kom och vi checkade ut från hotellet i Watford på morgonen, sedan taxi med all packning och datorerna till företaget som höll kursen.
Rundade av kring 16.00 och tog tåget mot London, checkade in på Posthouse och gick sedan ut för att käka middag. Det låg en kinarestaurang ganska nära hotellet som vi gick på, det verkade lite flott för det stod inga priser på menyn. I princip hela reskassan hade jag ju bränt på pubarna i Watford så det var kanske inte så smart att käka en dyr middag...
Kommer inte ihåg exakt vad jag åt, men gott var det. Notan kom och det var som vi befarade -
svindyrt.
Inte mycket mer att göra den kvällen, tillbaka till hotellet och se på teve sen sova.
Lördagen kom och vi käkade frukost, under frukosten planerade vi dagen. Vi måste ju hinna med att se lite sevärdheter när vi ändå var där.
Vi skramlade ihop de sista pengarna, 16£!! Fan, det kommer ju inte att räcka till ett skit, klockan är ju bara 09.00 och pengarna ska räcka i ett och ett halvt dygn.
Gick ut på gatorna och strosade och det var strålande solsken, riktigt varmt för att vara så pass sent på hösten. Vi gick och gick och gick, hade inte en susning vart vi var nånstans. Klockan närmade sig tre-rycket på eftermiddagen och det började kurra i magen.
"Jaha, vad ska vi käka nu då?" Vi hittade en matvaruaffär där priserna verkade helt ok. Pengarna räckte till två stora subwaymackor och en liter 50% whiskey. Det var bådas idé att whiskeyn skulle inhandlas för de sista pengarna. Varenda penny gick åt, pengarna räckte precis. Men för en liter whiskey får man mycket kul för pengarna, så lät resonemanget.
Sen gick vi ut och hittade en lite lugnare gata, satte oss på en parkbänk och käkade upp mackorna, sköljde ner med lite whiskey emellanåt.
Whiskeyn delade vi som bröder. Klockan var nog kring 19 (och det blev mörkte ute) när flaskan plötsligt tog slut.
Både jag och kollegan var drängfulla, nu djävlar ska vi på sightseeing! Sen börjar minnet svika.
Jag kommer ihåg fragment av Hyde Park, kommer ihåg att jag pissade i en flod vid Big Ben ståendes på en bro. Parliamentet såg vi också, också genade vi över en stor jävla kyrkogård nånstans. Sen vill jag minnas att vi inte hittade hem.
Men hem kom vi på något sätt, har inte en susning hur.
Själv vaknade jag i badkaret som var fyllt till bredden och rann över, kranen var maximalt påslagen. Kollegan låg däckad på golvet i hotellrummet.
Huttrade och frös och lade mig i sängen, vaknade sedan av att städerskan kom in och skulle städa rummet.
Kollade på klockan och sedan på flygbiljetten, två timmar kvar! Ruskade liv i kollegan och vi packade ihop väskorna snabbt som fan, rusade ner och tog en snabbfrukost, bredde lite extra mackor som vi tog med oss.
Magen var inte riktigt i schack för någon macka, kände hur det vände sig i magen och jag började springa mot toan i lobbyn, hann precis in och spydde sedan ner hela golvet. Nära skjuter ingen hare, torkade upp det värsta och drack sedan vatten för att skölja bort smaken.
Vi rusade ut och började leta taxi, men kom snabbt på att stålarna var slut. In på hotellet igen, nu var goda råd dyra. Vi pratade med personalen i lobbyn och lyckades på något sätt få dem att beställa en taxi som de sedan skulle sätta upp på hotellräkningen (som fakturerades företaget).
In i taxin, mot Heathrow! Men fort!
Hann precis med flyget hem, vilken resa! Det är tur att man inte reser så ofta...
