Det bästa jag visste när jag var liten var att bygga med LEGO, men det näst bästa jag visste var att leka med små leksaksbilar, du vet sånadär i plåt och plast, och med hjälp av en hammare kunde man ha otroligt kul med dom där små bilarna.
Wrooom, KRASCH!! Frontalkrock med sockerskålen! Sen var jag tvungen att knyckla till bilen litegrann med hammaren så att det skulle se naturtroget ut. Mor och far måste ha undrat vart alla leksaksbilar tog vägen, det var en hög omsättning på dem. Ibland var jag även tvungen att få lite inspiration genom att rota i pappas fotolådor, där fanns många fina bilder på kraschade bilar.
Men nu har jag hittat ett spel där jag åter igen kan leva ut min agression över bilar, Flat Out 2.
Det är ett riktigt roligt spel där man ska förstöra så mycket som möjligt, och dom har lyckats med med spelets fysikmotor.
Idag är det sista dagen på semestern, känns faktiskt skönt att börja jobba igen. Komma tillbaka till den normala dygnsrytmen och känna stressen över tajta deadlines. Nu jobbar jag bara september ut sen börjar jag på nya företaget...
Och det blir en finfin start, jag börjar 2:a oktober, den 5-7 oktober åker jag till London. Jag har inte sett agendan än, men det blir nog bra ;)
3 kommentarer:
Synd att dina gamla Legos inte fanns kvar till dig o dina barn.
Jag vet en liten grabb som fick en radiostyrd bil en gång för inte så längesen. En dag var bilen puts väck, frågade grabben om han visste var bilen fanns, nääää han hade ingen aning. Ett par dagar senare hittade jag bilen under en säng, totalt söndermosad, den lilla sonen berättade då att han ville se hur den funkade. Det tycker jag är ett visst mått på kreativetet. Han blaev så småningom ett datasnille, kanske tack vare sin nyfikenhet, på hus saker funkade, vem vet....p.....
haha :) det hade jag glömt bort
Skicka en kommentar